Framåt..

Jo då.. Det går framåt.. Känns som att vi äntligen är överens!
Vi har kämpat länge och väl.. Men nu har vi kämpat färdigt!

Har äntligen lyckats att diskutera lite känslor, och jag insåg att det har varit på gång länge.. Från båda håll..
Jag har varit så upptagen med plugg och att hitta jobb så att jag har låtit det vara.. För det var smidigast så..

Den värsta chocken har släppt... Jag börjar att blicka tillbaka och ser på hur det faktiskt har sett ut..
Vi är vänner och det är viktigt! Han kommer alltid vara en av mina bästa vänner och tvärtom..

Det har varit svårt att hålla sams nu dessa veckor.. För nu är det två veckor sedan snart.. Så mycket olika känslor, så orden har väl inte varit så snälla från någon av oss.. Sagt saker till varandra som egentligen bara har gjort ont.. Sårat..

Jag hoppas att vi kan fortsätta att hålla sams.. Att allt med boende och uppdelning går schysst till...
Vi är bara i början än och rotar.. Men det är alltid bra att kunna börja någonstans..
Prata och åter igen prata tror jag vi behöver..

Så så är läget idag...