Trött!

Usch vad trött jag blir på mig själv som ursäktar mig själv hela tiden för det jag skriver..!
Varför gör jag det?!
Jag har inget att be om ursäkt för!

Jag känner och tycker som jag gör.. Andra får väl känna och tycka som de gör..
Om det nu är så roligt att springa och tala om för honom vad jag skriver, så gör det då..

Jag har fått nog helt enkelt! Faktiskt så är det så att många av hans vänner har hört av sig till mig och frågat vad HAN pysslar med.. Inte tvärtom..

Men det kanske är någon enstaka person som tycker att han har rätt att få veta mina känslor som jag skriver om.. Men det är MINA känslor, ingen annans..

Att barnen mår dåligt har självklart inte bara med henne att göra, utan hela situationen just nu.. Jag TYCKER att det är helt galet att ta hit henne överhuvudtaget för tillfället! Det står jag för, och jag vet att de flesta tycker likadant!  

Att han sedan skiter i vad jag eller någon annan tycker, det får han stå för!
Alla är vi olika.. Men INGEN ska kunna tysta ner mig..

Jag har väl inte heller hanterat den här situationen på bästa sätt.. Jag har gråtit så barnen har sett det, jag har skrikigt ut min frustration på honom när de har hört.. Sagt saker som de inte borde höra.. Det är illa.. Jag vet.. Jag kan bara försöka att göra det bättre nu framöver.. Några tårar har jag ändå inte kvar.. Var veckor sedan jag grät.. Frustration, ja det har jag kvar.. Så fort han öppnar munnen blir jag frustrerad, för han har bara korkade saker att säga!

Får försöka att bita ihop när vi ses..Får väl ha någon som medlar mellan oss.. Jag vet inte..
Nu denna veckan bor han ändå hos henne.. Så vi slipper ju att träffas..
Det är ju alltid nåt! ;)