Tufft..

Det har gått rätt så bra idag.. La mig och sov i soffan en stund när jag lämnat barnen i skolan..
Sen färgade jag håret..
Såg minst sagt ut som ett vrak i morse.. Har rasat i vikt.. Köpte en stor tröja så att det inte syns..Behövde fixa till mig lite..

Men nu ikväll kommer allt över mig igen.. Nu har tårarna inte gått att hålla tillbaka..
Shit vad jobbigt detta är!

Jag försöker att hålla tillbaka.. Fokusera på nuet..
Men så kommer dessa nedgångar..
Och då vet jag inte vad jag ska göra av mig själv..

Jag har inte en aning om vart detta ska sluta..
Har gjort intresseanmälan på två lägenheter.. Vet inte ens hur de ser ut..
Ingenting är som det ska!

Men det kommer väl vara så här ganska länge.. 
Upp, ned, upp, ned..
En dag är det förhoppningsvis bara upp..

Att man aldrig är förberedd på att livet kan förändras på bara en sekund?!
Jag vet ju det.. Har varit här så många gånger förr..
Tvångsplacerad i fosterfamilj.. ( Som förövrigt var världens bästa <3 ) En pappa som gick bort.. En låtsas pappa som gick bort..
Blev ensam med Liam när han var bebis..
Jag kan det här!
Men som sagt, likt förbannat så är man aldrig förberedd..

Jag vet att jag reser mig igen..
En dag..